Frida vaknar upp med ett ryck, som att hon har haft en mardröm. Hon ser sig omkring i rummet, hon är tydligen hemma igen. Hon sätter sig sakta upp med ryggen mot kuddarna. Det börjar genast dunka i hennes huvud och hon känner sig redan yr, hon lägger sig ner igen. Hon ropar försiktigt på mamma, sedan hör hon fotsteg i trappen och i dörröppning står plötsligt en helt främmande kille, han ser ut att vara i Fridas ålder, ganska kort, brunt ruffsigt hår och ganska solbränd. Han har en ganska rolig norrländsk dialekt när han pratar.

Jag heter Erik och ska börja i din klass 9A och min pappa jobbar på sjukhuset och dina föräldrar sa att jag kunde vara här så länge.. Men jag går om du vill, sa killen som tydligen hette Erik snabbt.

Frida fnissade åt Eriks blyghet sedan sätter hon sig upp igen och säger:

- Haha, nej det är lungt. Men du, kan jag få ett glas vatten?

Erik nickar mot henne å kilar ner för trappan och hon hör hur han håller på med vatten. Hon lyssnar efter hans fotsteg i trappan, sedan dyker han upp i dörren, går sakta mot Fridas säng och räcker henne vattenglaset.

- Tack, säger Frida med ett leende.

Hon tar en klunk av det kalla vattnet, och nickar mot stolen lite längre bort i rummet. Som på befallning går han och hämtar den och sätter sig bredvid henne.

- Så, vad fick din familj att flytta hit då? frågar Frida.

- Joo, pappa fick jobb här på sjukhuset och det var bättre betalt här. svarar Erik.

- Okej, vart kommer du ifrån då? Frågar Frida och tar en klunk till av vattnet.

- Jag kommer ifrån Umeå, svarar han.

- Okej, ja där är det ganska fint. Min moster bor där. Vad brukar du göra på fritiden då? frågar Frida.

- Skejta, svarar han stolt.

Frida fnissar och ska till att klia sig i huvudet när hon hör ett bekant ljud, en moped. Hon spärrar upp ögonen och tusen tankar flyger igenom hennes huvud.

- Är det din kille som kommer? frågar Erik lite ledset.

- Nej verkligen inte. Gör mig en tjänst, spring snabbt ner, släck alla lysen och lås båda dörrarna.

Erik ser förvånad ut, men springer snabbt ner och gör det Frida sagt åt honom. Sen går allting väldigt snabbt. Hon hör en ruta krossas, och hör Calles bekanta röst.

- Jasså?! Har min lilla hora skaffat en ny? sluddrar han argt fram.

Fint, är han full också? tänker Frida.

Hon plockar sakta upp telefonen och slår "112" på knapparna. Efter 2 signaler hör hon en kvinnlig vänlig röst som frågar vad hon behöver.

- En polis, viskar Frida.

- Okej, i vilken kommun bor du? Frågar kvinnan.

- Karlskrona kommun, viskar Frida till svar.

Då kopplas hon om i telefonen till en manlig röst.

- Okej, vad har hänt? frågar han.

- Det är ett inbrott här hemma..
Börjar Frida säga när hon hör hur Erik skriker av smärta och att Calle säger något till honom. Fridas ögon fylls av tårar.

- Men vad händer? frågar mannen

- Ni måste skicka hit en polis bil, NU! Säger Frida allvarligt.

Sedan hör hon ennu ett vrål av smärta där nere...